Regeringens presskonferens 2 juni 2026

Regeringens utspel den 1–2 juni innebär begränsade lättnader i migrationspolitiken. Förslagen är komplicerade och riskerar att omfatta få personer i praktiken, samtidigt som osäkerheten består.

Regeringen är uppenbarligen mycket pressad. Vare sig Tidöpartierna eller Socialdemokraterna ville att migrationen skulle bli en valfråga. Nu har de insett att svenska folket inte vill ha den här omänskligt strama migrationspolitiken.

Regeringen antyder lättnader både för de så kallade ”tonåringarna” och för spårbytare. Men vad handlar det om?

Barn som kommit till Sverige med sina föräldrar ska få kunna fortsätta bo tillsammans med dem tills de fyller 21. Då finns möjlighet att de får tillfälligt uppehållstillstånd för arbete, om det är en fast anställning med minst 33 390 kr i månadslön.

Men lagen förutsätter att ungdomarna inte flyttar hemifrån för till exempel studier på annan ort. Få kommer att klara lönekravet. De som hunnit fylla 21 år innan lagen träder i kraft omfattas inte, vilket bland annat gäller många av dem som redan lämnat Sverige. De som kommit ensamma som 13-14-åringar och som växt upp i svensk familj omfattas inte av lagen utan ska lämna landet när de blir 18 år.

De som tidigare haft tillfälligt uppehållstillstånd enligt spårbyteslagen behöver inte lämna Sverige/EU för att söka nytt arbetstillstånd. De har chans till förlängning av det tillfälliga uppehållstillståndet om de har fast arbete med 33 390 kr per månad.

Men de flesta av spårbytarna är lågavlönade. Många av dem jobbar som personliga assistenter, där lönen ligger mellan 24 000 och 32 000 kr.

Båda lösningarna är krångliga, och det blir svårt att förstå vad som verkligen gäller. Det hade varit betydligt bättre att göra det enklare att få permanent uppehållstillstånd och medborgarskap. Det hade gynnat personerna själva som skulle kunna känna trygghet, samhället inklusive arbetsgivarna som skulle kunna planera bättre, och inte minst Migrationsverket, som genom alla de nya lagarna får den ena nya arbetsuppgiften efter den andra.

Migrationslagstiftningen är som ett lapptäcke med stora hål. Av och till tråcklar man över ett hål, sedan river man av lagningen eller gör ett nytt hål på annat ställe. Människorna försöker ”göra allt rätt” för att navigera mellan hålen. Men rätt som det är så faller några igenom – utan att förstå vad de gjorde fel. Vi som står bredvid och tittar på förstår inte heller.

Bakgrund

I den så kallade ”tillfälliga” lagen 2016 infördes tillfälligt uppehållstillstånd som regel i stället för som tidigare permanent uppehållstillstånd, och uppehållstillstånd på grund av ”särskilt” ömmande omständigheter togs bort. När den nya utlänningslagen skulle antas 2021 blev det en permanentning av den ”tillfälliga” lagen, förutom att man återinförde ”särskilt” ömmande omständigheter. År 2023 togs ”särskilt” åter bort av Tidöpartierna, med stöd av Socialdemokraterna.

Den 9 juni förväntas riksdagen rösta om utmönstring av permanenta uppehållstillstånd för dem som har eller kommer att söka asyl, inklusive kvotflyktingar som FN utser. Motiveringen är att fler ska bli svenska medborgare. Men samtidigt är det från och med 6 juni svårare att bli svensk medborgare. Allt fler kommer att leva i permanent osäkerhet.

De så kallade ”angiverilagen” och ”vandelslagen” ska debatteras i riksdagen söndag 14 juni och beslutas måndag 15 juni. Det är ännu inte klart när riksdagen kommer att rösta om anhöriglagen. Troligen blir det 13 augusti. När det gäller spårbytarna ska en utredning tillsättas.